7.Ibland tar det stopp

March18

Som eventuella läsare insett, tar det ibland stopp. Det är i detta skede som man allt som oftast brukar överge en idé eller bli galen för att det inte går att komma vidare just nu. Lite så har det varit i det här fallet. När jag gått omkring och grunnat på den här historien så har jag börjat tvivla. Inte på att det går att göra en bra historia av det, inte för att det saknas uppslag eller fantasi, utan mer för att karaktärerna växer, deras bakgrundshistoria blir allt djupare och hur jag än vrider och vänder på det får jag känslan att potentiella läsare i framtiden helt enkelt blir lurade på konfekten om det skall pressas samman i ett projekt. Dagligen står jag och tittar på anslagstavlan för att hitta utvägar.

sv

 

Skisser till kapitel efter kapitel där något bara måste gömma sig. Är historien ett bokprojekt eller kanske rentav tre? Ibland kan jag tänka att den psykiskt sjuke 12-åringen Görel behöver så mycket mer plats än i nuvarande skiss. Vad kopplar henne samman med Clara? Med Joel? Desto mer jag funderar över detta, desto mer sjunker jag ner i de ursprungliga karaktärernas historia, i deras plågsamma historik. Det har inte tagit stopp, det tar bara tid att göra en research i ett material som inte ännu finns.

 

6.Andra kapitlet och funderingar kring en ny soffgrupp

January20

I andra kapitlet är det tänkt att man för första gången får träffa Clara och Gerald. Hur beskriver man lämpligast deras relation, lite av vilka karaktärsdrag personerna har?

Jag drog mig till minnes en historia som en av mina vänner berättade. Om hur han en morgon blivit hårt ansatt av sin sambo om en ny soffgrupp trots att paret nyligen redan betalat runt tjugofem tusen kronor för en som inte hade många månader på nacken. När han beskrev sin sambos utbrott den där morgonen tyckte jag det fanns så mycket som inte sades. Hennes version fick jag aldrig höra och med det i åtanke så nyttjade jag historien till den första scenen med mitt eget par:

2:1 Clara och Gerald sitter mitt emot varandra vid frukostbordet. Gerald tuggar på sitt rostade bröd som han håller med höger hand och bläddrar i Dagens Nyheter med den andra. Clara sitter och petar på sin tallrik med äggröra, avokado och bacon och blänger på Gerald. Tänker att livet måste vara så mycket mer än så här. Plockar upp sin iPhone, bara någon vecka gammal. Tittar på Facebook, växlar till Instagram, suckar och säger sedan:

– Jossan och Niklas har köpt ny soffa.

Gerald tittar inte ens upp från tidningen.

– Borde inte vi köpa en ny soffa?

Gerald lyfter blicken och sänker den ner i tidningen igen.

– Men hörde du vad jag sa eller?

Gerald suckar och lägger ned kanten av det som återstår av det rostade brödet.

– Vi köpte en för två månader sedan

Clara lägger benen i kors, och låter telefonen som hon håller i sin högra hand slå mot hakan upprepade gånger med en sammandragen min.

– Alltså jag är trött på den där soffan!

– Köp en ny då för fan. Jag skiter väl i soffor.

Jävla miffo tänker Clara och fortsätter att blänga på honom.

– Du, säger Gerald utdraget och trycker på sin mobiltelefon. Ikväll.. ska vi gå på den där italienska bistron DN skrev om i helgen?

Clara tänker fortfarande att Gerald är ett jävla miffo men minns att dom bestämt middag med Henry och Nettan.”

Jag försöker alltså redan i det första mötet enkelt förmedla ett antal saker. Att relationen är aningen ansträngd, att det råder en viss tristess i förhållandet och hur sociala medier har stor inverkan på människors liv. Mer än man kanske vill erkänna. Egentligen handlar det inte alls om en soffa för Claras del, undermedvetet är det antagligen Gerald hon vill byta ut. Det finns en irritation att bygga vidare på i historien. Just i den här scenen sitter jag som bäst och funderar över olika saker. Vad händer om Gerald lägger ifrån sig tidningen och säger “Självklart köper vi en ny soffa” eller att Clara plötsligt slänger att glas färskpressad juice mot Gerald. Förvisso skulle det bli mer dramatik i scenen, men grundtanken är att det sakta skall eskalera och förklaringen till Claras irritation kommer som en förklaring i hennes tankar på väg till sitt arbete strax efter frukosten. När jag själv tänker mig den här scenen så faller det sig naturligt på något sätt att köket är övervägande vitt, det finns svarta och silveraktiga detaljer, men i övrigt är väldigt sparsamt inrett. Behövs sådana detaljer i texten eller skapar var och en sin egen bild av rummet?

5.Att börja skriva – En inledande skiss

January16

Eftersom jag hade en ganska grov bild av handlingen i den här historien, började jag skissa på hur det skulle kunna se ut. För att riktigt komma igång stolpade jag upp kapitel med fyra scener under varje tänkt kapitel. Efter några timmars funderande och klottrande var det första resultatet 21 kapitel x 4 scener, 84 olika avsnitt/passager som på något sätt skulle ha ett sammanhang. Inledningsvis var jag ganska nöjd. Jag testade idén på personer i min närhet och responsen var bättre än förväntat. a8

Med den här tekniken att strukturera upp skrivandet kände jag mig mycket taggad att komma igång och skriva. Jag hade ju mer eller mindre ett “enkelt schema” att följa. Men istället så läste jag sidorna om och om igen, hela tiden dök det upp saker som jag genast noterade under eller på sidan av varje textavsnitt. Återkommande detaljer som jag tänkte smyga in och överraska tänkta läsare med i framtiden. Karaktärerna började även få personligheter, särdrag och efter ett par dagars arbete avskydde jag redan karaktären Gerald så mycket att jag omedvetet började planera för hur jag skulle kunna göra honom så illa det bara gick. Det var en skön känsla att upptäcka det här. Skapandet av något som Frankensteins monster. Jag skall senare gå in mer detaljerat på de olika karaktärsdragen av personerna i manuset.

Karaktärerna ska ju även befinna sig någonstans rent fysiskt. Personligen såg jag begränsningar att förlägga händelserna till en existerande plats. Det skulle krävas ortsnamn och detaljer. Jag fick i ett annat skrivprojekt rådet av läraren Hans, att hitta på till exempel en gata som inte fanns i en ort som var verklig. Det har både sina för och nackdelar. Se Kurt Wallander i Ystad till exempel. Samtidigt som jag verkligen ville förknippa den här historien med trakten jag själv lever i, ville jag förändra så mycket att det ändå blev en annan ort. Förminska den och ge invånarna särdrag. Därför uppstod Svartvattnet. I skissen förde jag nu in detaljer om det lilla samhället där jag räknat ut att det bor cirka 2500-3000 personer utspridda runt en central kärna med några affärer. Har alltid gillat små byar där en affär till exempel kan vara både mataffär, Systembolag, Post och Sportbutik. För att ändå göra samhället aningen verkligt placerade jag det på “okänd” plats i Västra Gästrikland. Städer som Gävle och Sandviken kan människor relatera till.

Varför befinner sig mina karaktärer just här och vid den tidpunkten? En bit in i historien så kommer karaktärerna att stöta på varandra. Även om det är ett spontant sammanträffande, måste dom ha en bakgrund. Trots allt skall två olika världar kollidera. Även om man i vår moderna tid rör sig lättare över områden, har teknik och snabba kommunikationer ville jag ändå lyfta upp en klassisk avskiljare. Paret Gerald och Clara placeras ursprungligen i Stockholms innerstad. Karaktären Joel har knappt eller aldrig varit utanför sin hembygd. Stockholmare och bondläpp. Det finns fortfarande mycket att hämta i ämnet med inställning, attityd, kunskap och markanta skillnader i livet. Vad händer egentligen när dessa två världar kolliderar på ett oförutsett vis?

I skissen började jag bygga upp händelser och skriva ner detaljer som skulle leda fram till mötet. I de första påtänkta kapitlen skulle läsaren få lära känna karaktärerna. Jag ville förmedla empati, sorg, avsky, hat och en undermedveten känsla av att det här vill läsaren skall leda till ditt eller datt. Förväntningar helt enkelt. Ett dramatiskt möte som sätter igång historien på allvar. Jag insåg att skissen kanske inte räckte till men glädjande nog eftersom jag strukturerat upp det kapitelvis och med scener, var det lätt att lägga till och flytta om för att flyta på bättre. Till och med när jag långt senare kom på att det här fungerar kanske men det blir som vilken tråkig bok som helst och ville justera handlingen, körde jag inte fast. Jag plockade helt enkelt bort skissen på eller ändrade de kapitel eller scener som tillhörde grundhistorien och skrev om det. Fortfarande på spåret så att säga. Nu kändes det som om jag hade ordentligt med material att börja skriva på riktigt.

a9