7.Ibland tar det stopp

March18

Som eventuella läsare insett, tar det ibland stopp. Det är i detta skede som man allt som oftast brukar överge en idé eller bli galen för att det inte går att komma vidare just nu. Lite så har det varit i det här fallet. När jag gått omkring och grunnat på den här historien så har jag börjat tvivla. Inte på att det går att göra en bra historia av det, inte för att det saknas uppslag eller fantasi, utan mer för att karaktärerna växer, deras bakgrundshistoria blir allt djupare och hur jag än vrider och vänder på det får jag känslan att potentiella läsare i framtiden helt enkelt blir lurade på konfekten om det skall pressas samman i ett projekt. Dagligen står jag och tittar på anslagstavlan för att hitta utvägar.

sv

 

Skisser till kapitel efter kapitel där något bara måste gömma sig. Är historien ett bokprojekt eller kanske rentav tre? Ibland kan jag tänka att den psykiskt sjuke 12-åringen Görel behöver så mycket mer plats än i nuvarande skiss. Vad kopplar henne samman med Clara? Med Joel? Desto mer jag funderar över detta, desto mer sjunker jag ner i de ursprungliga karaktärernas historia, i deras plågsamma historik. Det har inte tagit stopp, det tar bara tid att göra en research i ett material som inte ännu finns.