2.Första försöken

January13

Jag nämnde ”Friskrivningsboken” i det inledande inlägget. Jag låg vaken länge igår och tänkte på den. Denna morgon var den fortfarande i mitt sinne. Det var som om den ropade på mig från den bruna cigarrlådan, i kartongen, längst inne i garderoben där jag förvarar alla mina dunkla hemligheter. Redan innan frukost ligger den på mitt arbetsbord denna morgon.

a2

Av någon anledning har den alltid följt mig genom livet. Då och då har den dykt upp och i synnerhet varje gång jag har kört fast i något skrivprojekt eller helt tappat gnistan. En del kallar det visst skrivkramp men jag är inte helt övertygad om att det är någon form av blockering i mitt fall, snarare lathet eller en period i skrivandet då jag skriver bäst i tankarna och inte på papper. En idé kan födas och hamna på pränt på en bit papper, i stort sett vad som råkar finnas till hands. Jag spar alla papperslappar och idéer. Små högar där det faktiskt finns en servett med min dåliga handstil. När jag idag bläddrar mig igenom friskrivningsboken inser jag att det började redan då. Efter det där kvartssamtalet med Fröken Inga. Skapandet, skrivprocessen och idéformning. Jag måste ha tagit till mig mer av det rekommenderade författarskapet än jag velat erkänna. Haft en tro att jag verkligen var något utöver det vanliga, så ovanligt bra att jag helt enkelt kunde göra som jag ville när det var dags för friskrivning.

a3

När klassen fick i uppgift att skriva på ett tema gjorde jag tvärtom och skrev vad som föll mig in. Ett bryskt uppvaknande att skriva som man vill, det får man bara under vissa premisser.  Istället för en julsaga, en berättelse om två barn som på väg från en klassfest bevittnar ett pågående inbrott. I olika scener förs berättelsen framåt. Återskapandet av rädsla, en vändpunkt och kanske ett mindre bra slut, men alla de klassiska dramaturgiska svängningarna finns där. Som i exemplet med valfisken.

Dramaturgi

Jag kan konstatera att jag helt omedvetet i ung ålder alltså följde riktiga författares metoder att skapa en berättelse. Kanske inte med en kirurgisk precision, snarare mer av en slaktares handlag. Men jag kan se att det fanns något där. En viktig påminnelse varje gång jag kör fast eller tappar motivationen och säger till mig själv “Men vad fan håller du på med?” Idag när jag läser berättelsen om klassfesten som förvandlades till en jakt på inbrottstjuvar och actionfyllda scener på ett flygplans vingar, förstår jag varför jag drivs av att skriva och skapa berättelser.